Hon kom med yogamattan under armen och sa till mig:
‘Jag har ont i knäna så jag får se om jag kan göra något’.
Vi gjorde medvetna rörelser, långsamt, nära andetagen. Och hennes insida blev uppmärksam och redo och hon gjorde allt det där hon längtat efter att göra, tillsammans med andra långsamma kroppar.
Och efteråt sa hon: ‘Smärtan är borta’.
Och hon var förvånad. För hon visste inte att i långsamheten finns en läkande gåva.
Den som vågar bromsa blir hel igen.